Hallå!
 
Här kommer ett litet inlägg då...
 
Moa sov över hos oss därav bilderna nedan. Vi gick till en park och satt nära vattnet och solade, drack lite bubbel och åt nötter och choklad. Vi åkte även gokart igår med mamma och hennes kille, hans son samt en vän till honom, moa, jag och Erman. Det var supertrevligt. Men i ärlighetens namn så kunde jag inte njuta fullt ut, var trött på vägen dit, somnade på bussen. Åkte direkt från jobbet. Hade huvudvärk och kände mig lätt illamående, gjort det till och från under flera dagar. Får höra från nära och kära att jag har kort stubin och ryter ifrån i onödan. Det är så, det förstör i vardagen, har dåligt tålamod för jag är konstant trött och stressad. Det är inte hållbart, men det är inte långt kvar.
 
 
Annars jobbar och sliter jag I VANLIG ORDNING. 
Är dock väldigt trött hela tiden och på snudden deprimerad känns det som stundvis.
Känns ibland som att livet rinner mellan fingrarna och att jag inte hinner med allt det roliga. 
Svårt att förklara, en del skulle nog invända och säga "men vadå du reser ju jätteofta, vad beklagar du dig över".
Jo, jag pluggar och jobbar nästan alla timmar på dygnet och de två eller tre veckorna om året som jag reser reser jag men i övrigt är ju jag nästan aldrig ledig. När alla har sommarlov jobbar jag, när alla har jullov jobbar jag, när alla tar helg jobbar jag och emellan där går jag i skolan. Det är sällan jag är på hemmaplan och faktiskt bara är. Spenderar tid med familjen, pojkvännen eller vänner. Det tär på en på sikt och jag känner ibland att jag  snart kommer att gå sönder.
Skriver ju om det då och då här i bloggen men... Nu är det ju bara lite kvar, sista kilometrarna i loppet, inte få håll sista biten. Andas.
A N D A S.  
Har en veckas jobb kvar nu sen åker vi till Bodrum. Inte blivit så mycket träning som jag önskat, men det är okej. Inte skött kosten så bra, men det är okej. Jag är okej. Precis som jag är. Andas. 
 
Ska som vanligt fixa bryn, fransar och vaxning i veckan innan resan och det är att se fram emot. 
Snart flyger vi och landar i ett varmt land med Ermans syskonbarn, med solstolar, parasoll och palmer. Med, förhoppnigvsvis mycket skratt, drinkar och goda efterrätter. Med förhoppnigsvis harmoni i själen kommer vi skapa fina minnen och genom att ta många kort  föreviga de, men tills dess måste jag komma ihåg att inte här och nu glömma andas. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej