Just nu är min hjärna heeeelt slut. Vet inte hur jag ska förklara. 
Har börjat räkna kalorier sedan en vecka tillbaka för att jag inte ser resultat på vågen tillräckligt snabbt (vilket är dumt eftersom muskler väger mer än fett och man inte ska bry sig om vågen utan hur man MÅR och vad man ser i spegeln) Men jag är så besatt av att komma i vikt till september så jag kan helt enkelt inte chansa och jag märker att jag nog ätit för mycket tidigare för min kropp är extremt hungrig hela tiden även fast jag äter helt ok mängder med mat, 1800 kalorier minst då jag tränar nästan varje dag. Hur som helst, hunger är ett konstant tillstånd för mig och det är typ det värsta jag vet att vara. Älskar mat och helst i mängder.
MEN, det går över det med, matsäcken (hahah magsäcken menar jag såg detta i efterhand, ett exempel på vad diethjärnan kan orsaka) blir mindre med tiden. 
I fredags sprang jag tio kilometer vilket inte skett många gånger tidigare. Idag har jag varit ute och gått cirka 7 kilometer och kört ett litet träningspass hemma. Stekte kyclkling marinerat i honung, vitlök, ingefära, salt och peppar samt olivilja. Till det gjorde jag smörstekta champinjoner med lök. Och sallad. Sallad äts det av i mängder i diettider kan jag tala om. Vill bara göra kräktecken när jag tänker på sallad e så trött på det. MEN, det är väl värt det när man nått sitt mal. Jag har ju frossat i mat och gått upp 12 kilo säkert de senaste 2,5 åren så jag är ju fakitkst rätt så ok i att försöka förändra på situationen. Antingen göra något liknande vad jag gör (kanske kunde gjort något mindre dratiskt men alla är olika, jag tror jag behöver ett tydligt mål för att hålla mig motiverad) eller så hade väl alternativet varit att jag skulle sakta men säkert gå upp och sluta med att jag var 30 kilo överviktig och hata min kropp och kanske aldrig kunna motivera mig att gå ned de extra kilona. Blir väl bara svårare med åren och speciellt efter graviditeter osv. Så nä, hellre komma in i en hälsosam eller bra vikt och veta hur jag ska äta och träna mig för att hålla mig i bra form nu så jag kan försöka upprätthålla det enklare senare.
Men det suger rätt hårt och det är tufft men det hör till, det ska vara det annars hade alla gått runt och varit i super form, vilket jag iofs tycker att otroligt många är? Ser vältränade personer hela tiden det har ju blivit sjukt trendigt vilket är bra men man får akta så man inte tippar över och blir ohälsosamt besatt och mår psykiskt dåligt av det. Jag tror dock inte jag är i riskzonen, jag är nog rätt stark där och självmedveten. Tycker inte det är något fel alls med att vilja vara bekväm i sin kropp och känna sig snygg. Just nu dock när jag måste ligga på underskott vilket jag måste till jag nått min vikt jag vill ligga på så är jag ju som besatt eftersom det enda jag kan tänka på är mat och då tänker jag på varför jag gör detta och då blir det en jäkligt enformig tankegång i min skalle kan jag lova. 3,5 månader kvar och jag ska bannemej vara tipptopp i september. 
Häng med på min resa, jag lägger upp resultat när jag ser mer själv, har nog tappat en bh-storlek än så länge. 
Bilderna ovan är lite inspiration för mig själv. 
Sökt lite jobb ikväll annars har jag inget kul och dela med mig av, kommer vara så ett tag fram över, bara träning och sova och städa och plugga och jobba. Kult. 

Kommentera

Publiceras ej